Jag har precis haft min förste kinesintervju, en ny säljare till Shanghaikontoret. Han visade mig sin kinesiska poesi. I Kina är man mycket för nätverkande och det här var tydligen hans hemliga vapen. Men det var inte det roligaste, det roligaste var när han zoomade in för att jag skulle förstå bättre. Han hade kunnat zooma i evigheter, jag hade ändå suttit helt nollställd.